X hits on this document

Word document

Det rumsliga, det rörliga och det medierade - page 13 / 17

61 views

0 shares

3 downloads

0 comments

13 / 17

the problem with [understanding] modern societies [compared with earlier societies] is that they consist of sets of context which are more diffuse and less localised within which common elements of perception are developed in more diffuse and less localised ways” (Thrift citerad i Adams, 1995: 269, hakparenteser i original i Adams text).

Thompson diskuterar delvis samma problematik i boken The Media and Modernity (1995). Hans utgångspunkt är formandet av självet som ett reflexivt projekt där råmaterialet är å ena sidan levd å andra sidan medierad erfarenhet (a a: 227). Skillnaderna mellan dessa erfarenhetsformer är: den medierade erfarenheten är för det mesta rumsligt sett avlägsen, det vill säga den ursprungliga händelsen och införlivningen av dess representation utspelar sig i olika kontexter; medierad erfarenhet är mer selektiv i betydelsen att personliga relevansstrukturer gör sig mer gällande än för den dagliga levda erfarenheten (- som ingen kommer undan); slutligen, medierad erfarenhet skapar möjligheter för gemenskap som inte kräver rumslig närhet (a a: 228-32). Thompsons syn på självet är rotat i en hermeneutisk och fenomenologisk tradition där det är individen själv som inom vissa betingade ramar konstruerar sin egen identitet:3

According to this account, the self is viewed neither as the product of an external symbolic system, nor as a fixed entity which the individual can immediately and directly grasp: rather, the self is a symbolic project that the individual actively constructs […] This is a narrative which for most people will change over time as they draw on new symbolic materials, encounter new experiences and gradually redefine their identity in the course of a life trajectory (1995: 210).

Här känner man igen en del av Giddens tankar. Utan att Thompson nämner det är det inte svårt att se medierna som ’Giddenska’ strukturer i form av regler och resurser, med andra ord en konstituerande del av vardagslivet. Dessa strukturer reproduceras genom upprepning, exempelvis i vardagslivets rutinisering, vilket är särskilt påtagligt beträffande medieanvändning som ofta är starkt vanemässig (se Lull, 1990; Selberg, 1995).

Det finns en annan fördel med att se medier som strukturer enligt struktureringsteorin. Medierna är precis som interaktionsstrukturer ständigt närvarande i tid och rum. Måhända är det ett trivialt påstående, men det är samtidigt det faktum som förbinder de tre övergripande

3 Thompson tar avstånd från det diskursteoretiska/poststrukturalistiskt identitetsbegrepp där representationer genom åkallan eller tilltal skapar identiteter eller subjektpositioner, dvs där medier föregår livsbiografin. Hans främsta kritik gäller det osjälvständiga själv-begreppet som försummar reflexivitetens roll (1995: 210).

Document info
Document views61
Page views64
Page last viewedMon Dec 05 21:11:34 UTC 2016
Pages17
Paragraphs110
Words6648

Comments