X hits on this document

Word document

Det rumsliga, det rörliga och det medierade - page 14 / 17

63 views

0 shares

3 downloads

0 comments

14 / 17

utgångspunkter jag haft i detta paper. För det första, medier eller medieanvändningen är, som konstaterades inledningsvis, inga isolerade företeelser, de är en dimension av hela varat. De är en ständig referenspunkt i form av minnestrådar eller framtida planer. För det andra, mediernas närvaro i tid och rum kan också ses som en parallell till argumentet inom antropologin att inte se kulturen som platsbunden, eftersom varje människa, kultur eller sak på olika sätt är förbunden med eller präglad av icke-närvarande företeelser. Slutligen, på samma sätt som Giddens menar att det inte finns några ’rena’ mikrosituationer, är det bitvis problematiskt att se medieanvändningen som en oberoende eller beroende variabel i en kausal kedja, på grund utav att medieanvändningen på något sätt är en del av alla livsprojekt, oavsett om det är att ha koll inför en demonstration mot ekonomisk globalisering i Göteborg eller att diskutera TV-recept eller MP3-filer med kompisar, eller att få ’flashbacks’ till engelska TV-deckare när man semestrar i Storbritannien.

När medierna tar en stor plats i människors reflexiva identitetsprojekt finns det, som Thompson konstaterar, också risker. Det kan till exempel innebära att individen kommer i större beroendeställning till institutioner som hon har liten kontroll över. Detta leder till en slags senmodern paradox där den subjektiva reflexiviteten och beroendet av sociala system ökar samtidigt (Thompson, 1995: 215). Som en annan del av denna paradox pekar Thompson på samhällets ökande sociala komplexitet som i sin tur har en ’samspelande’ motvikt i form av utvecklingen av expertsystem (a a: 218; jmf Giddens, 1991). Medierna kan sägas intensifiera en sådan här process, eftersom medierna bidrar starkt till dels komplexiteten, i form av ett symboliskt flöde, dels expertsystemen, exempelvis för hur man fixar en buckla i billacken, en krånglande mage, ett sommartorp eller en trasig själ.

Det medieunderstödda samspelet mellan komplexitet och expertsystem kan till stor del översättas till det rumsliga. Deterritorialiseringen, vilket kan läsas som att det kulturella – de meningsfulla referenserna i människors liv – inte längre är lika starkt kopplade till platsen (Garcia Canclini, 1995: 229), är till stor del en medierad process. Det är medier som förbinder platser och som gjort att det mest avlägsna land inte förefaller lika avlägset längre. Som en dialektisk motsvarighet till deterritorialisering återfinns reterritorialisering; införlivning och geografisk förankring av det platslösa. Det sker när människor skapar sin lokalt präglade mening om ’globala’ ting; ett slags möte mellan det globala och lokala i människors meningsskapande. I ett medieperspektiv handlar det om vad som händer i TV-soffan, när till exempel svältkatastrofer i ett fjärran land landar i en ny kontext. Medierna konsumeras till stor del i hemmamiljö och kan på olika sätt bidra till den trygghet som denna

Document info
Document views63
Page views66
Page last viewedWed Dec 07 14:57:39 UTC 2016
Pages17
Paragraphs110
Words6648

Comments