X hits on this document

Word document

Det rumsliga, det rörliga och det medierade - page 15 / 17

62 views

0 shares

3 downloads

0 comments

15 / 17

miljö ofta är förknippad med (Andersson, kommande). Men parallellt med att medierna ingår i ritualiserade trygghetsskapande mönster är medier också våra personliga utåtriktade utsiktspunkter över allt från lokaltrafik, fjärran idrottsarenor, nationella parlament till globala katastrofer. Genom medier skaffar vi oss med andra ord en orienteringsbar världsbild som ger sammanhang åt den plats vi befinner oss på. Men precis som i struktureringsteorin förutsätter det en reflexiv aktör, en som vet en hel del om den sociala värld hon eller han agerar i. Härigenom bidrar medierna både till en rumslig komplexitet och ’expertsystem’ som vägleder genom denna komplexitet. Som Durham Peters uttrycker det: ”Part of what it means to live in a modern society is to depend on representations of that society” (1998: 79).

I det sista kapitlet i den tidigare diskuterade antropologiska antologin Migrants of Identity reflekterar en av redaktörerna, Andrew Dawson, över vad en kursändring från det statiska och platsförankrade mot det rörliga skulle innebära. Dawson ser en uppenbar risk för att pendeln kan svänga alltför snabbt, att antropologin blir en nomadologi, där en reduktionism byts ut mot en annan. Han kommer fram till följande:

Our aim should instead be to capture the ambivalence that is at the heart of most people´s existences, of lives characterized simultaneously by fixity, an intense orientation to the here and now, and movement, spatial and temporal transience (Dawson, 1998: 219).

Även inom medieforskningen finns liknande risker med en alltför stark betoning på mediernas möjligheter att överbrygga avstånd, skapa geografisk friställning och därigenom ställa geografiskt relaterade makthierarkier på ända. Teknologisk determinism får inte ersätta sociodemografisk dito; det måste finnas en balans där man ser hur aktören såväl präglar som präglas av medietekniken. Struktureringsteorin erbjuder här ett alternativ. Genom den kan man se medieanvändningen som konstituerad av både handling och struktur. Å ena sidan handlingar som naturaliseras genom rutiner och därmed blir strukturerande och reproducerande. Å andra sidan strukturer, i form av regler och resurser, som ger den reflexive aktören möjlighet att producera och reproducera en världsbild som är i samklang med hennes eller hans livsvärlds övriga handlingar och åsikter. Trots ett allt intensivare globalt flöde av bilder, texter och symboler – också inom hemmets väggar – finns det möjlighet till att skapa sin egen värld med sina egna gränser, dels genom aktiv selektering, dels genom betoning på medieritualen, där den sociala vardagsrumsinramningen blir viktigare än innehållet (Selberg, 1995; Andersson, kommande). Det är motsvarigheten till den ambivalens som Dawson betonar i citatet ovan. Det förstärker ytterligare hur medierade upplevelser är en

Document info
Document views62
Page views65
Page last viewedWed Dec 07 14:37:06 UTC 2016
Pages17
Paragraphs110
Words6648

Comments