X hits on this document

Word document

Det rumsliga, det rörliga och det medierade - page 9 / 17

82 views

0 shares

3 downloads

0 comments

9 / 17

en i social interaktion. Det bygger på en uppmärksamhet gentemot den sociala världen, en kunskapsbank vad som gäller i olika situationer samt en anpassning av det egna beteendet efter detta.2 Kunskapen i det praktiska medvetandet kännetecknas av att den aldrig formuleras i ord, vilket inte förminskar dess utsträckning; den gör ändå aktören till ’hobbysociolog’ i sin egen sociala värld. Det praktiska medvetandet har växt fram med strukturdualiteten, det vill säga den ackumuleras av att aktuella handlingar struktureras av tidigare utförda handlingar (1984: kap. 2). På så sätt kan det praktiska medvetandet sägas avlasta det diskursiva medvetandet, det som inkluderar det intentionella och strategiska, våra planer och det som vi kan med ord motivera och argumentera för (1984: 44). På grund av detta kan det diskursiva medvetandet sägas vara närmast förknippat med ’jaget’ i självidentiteten, dvs det ’jag’ som är huvudpersonen i självbiografin och det ’jag’ som kan åsyftas i identitetsfrågan ’vem är jag?’. Giddens betonar dock att gränsen mellan dessa medvetanden är flytande, då det till stor del kan sägas handla om vad som sägs och vad som görs (a a: 7).

Giddens pekar på ytterligare en vitig aspekt av det pågående sociala livet, nämligen tiden och rummet, med andra ord själva hindret som strukturer måste övervinna. Utifrån ett missnöje med hur tid och rum betraktats i samhällsvetenskaplig forskning söker sig Giddens till den tidsgeografi som utvecklades av framför allt Torsten Hägerstrand under 70-talet. Ett av de huvudsakliga motiven är att komma bort från synsättet där rummet enbart utgör kontext i dess allra mest neutrala betydelse. Giddens ser istället tid och rum som grundläggande för all social interaktion, och likt strukturer en konstituerande del av interaktionen. Tid och rum kräver ett aktivt förhållningssätt för att aktörer skall kunna gå vidare med sina liv (1984: 110-16).

När man talar om strukturer, som per definition övervunnit tid och rum, finns en viktig distinktion som skiljer mellan olika kontexter. Giddens är kritisk till begreppen mikro och makro inom social teori eftersom det, dels implicerar ett dualistiskt motsatspar (med underförståelsen att det ena är viktigare), dels leder till betoning av antingen fria aktörer eller strukturella begränsningar (1984: 139). Istället presenterar han begreppen social integration och systemintegration, vilka är en konsekvens av strukturdualiteten. Med social integration menar han strukturering av den vardagliga sociala interaktionen, exempelvis det personliga mötet. Denna integration, det vill säga det ömsesidiga sociala handlingsutbytet, är begränsad i tid och rum genom aktörernas samtidiga närvaro. Förutom den samtidiga närvaron är situationen inte begränsad i tid och rum; ett flertal aspekter av interaktionen mellan människor

2 jmf naturliga inställningen inom framför allt Schutz’ vardagsfenomenologi.

Document info
Document views82
Page views85
Page last viewedMon Jan 23 06:50:04 UTC 2017
Pages17
Paragraphs110
Words6648

Comments